Ulf Lundell kan vara den artist som betytt mest för mig om man ser till hela mitt liv, och i mina ögon utan tvekan den bäste textförfattaren inom svensk rockmusik någonsin.  Utifrån en diskussion på Facebook började jag sätta ihop en lista över de av hans texter som jag tycker allra bäst om. Gjorde en första version på FB och insåg att den blev lite snedvriden mot oneliners och att mer poetiska längre sjok inte kom med, så jag fick göra en justering. Här är version 2.0. Topp 20, i kronologisk ordning.

Nu faller regn på löv, nu faller löv från gren, nu skymmer det mitt på dan, det mörknar på stadens scen. I parken där ungarna lekte och jagade runt hela dan där krattar man undan sommarn, hösten har kommit till stan (Aldrig så ensam, 1985)

Heartbreak Hotel har stängt för säsongen men jag blir din nattportier om du vill (Aldrig så ensam, 1985)

Jag tänder fyra ljus i Katarina kyrka för att ge dig och barnen styrka, du kan inte vakta dem alltför länge, också vi har en längtan efter varann (En fri man i stan, 1985)

Lille man, jag fick aldrig lov att döpa dig till Glädje, och lika bra det, vad vill den här världen med den? (Inte ett ont ord, 1985)

Lyckan är en följd av dina handlingar och inte nåt du får (För din skull, 1987)

Hon tog min hand och sa ”Din livslinje är av”, jag sa ”Jag vet” (Skyll på stjärnorna, 1987)

Det växer rosor upp ur gränden, det är vårt blod som växer där. Två skott och allting är förändrat, det kunde inte hända här (Gränsen, 1987)

Säg inte att det du söker är ensamhet, en dag kan det va det enda du har kvar (Naken nerför gatan, 1988)

Lyckan är för enkel för att vi ska förstå den, som om sanningen inte var nog (Naken nerför gatan, 1988)

Det är långt till Betty Blue när du står pank i trängseln på PUB (Stora vägen, 1988)

Vill du se ett underverk? Vill du se ett mirakel idag? Gå upp på klippan, gå upp på ett berg, gå dit upp och stanna kvar där ett tag. Du behöver inge processioner, ingen guldbroderad skrud. Du behöver inga orgeltoner för att gå upp och möta Gud (Gå upp på klippan, 1988)

Jag slutar aldrig tro på kvinna och man, lika lite som jag förnekar solen eller att gräset här runt om oss är grönt (Det är inte ensamhet, 1989)

En man som är 40 kan leva eller dö, kan stanna i det han har eller så ännu ett frö, kan säga att han gjort allt han ville göra eller säga att det finns mycket mer och hålla drömmen vid liv (Mina sista pengar, 1989)

Det finns en regnbåge i smärtan, utan tårar fanns den inte där (Isabella, 1993)

När dom stora förr då föll dom små, och vi föll rätt ner i backen. Feldt öppnade kranarna och dårarna drack. Vi var alla där på festen, hit upp till nacken, men det var VI som tog skiten när bubblan sprack (Halvvägs till havet, 1994)

Den dag du inte har några drömmar kvar, då kan du bara leva på minnen och undantag (Ut ur mörkret, 1995)

Inget är så starkt som ljudet från den ton som kommer från en skör tråd, en tunn tunn skör tråd - som brister (Maranita, 1996)

Hala in din dröm som en väderballong eller klipp linan låt den gå (Vägen ut, 1998)

När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg, när jag trycks ner av en börda, pressas av en sorg som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill älska igen, att min kärlek inte räcker till, att jag är död för livet, att det är över och förbi, när jag inte hittar nånting som jag finner nån glädje i, då saknar jag dej (Jag saknar dej, 2000)

40 är din ungdoms ålderdom, 50 är din ålderdoms ungdom (Senare år, 2002)